Måndag kväll.
Sassafrass!
Min jobbcoach var… awesome! Han är skitskön och jag är så lättad. Fick med mig några papper hem, för nästa steg är att skriva ett CV vilket jag aldrig gjort på riktigt (ni vet, utanför skolan). Så imorgon börjar jag på hemläxan!
Det var ju ett hemskt väder idag och jag trodde ett tag att jag skulle blåsa bort eller att mitt goda humör skulle smälta i regnet, men inte den här pepp-bruden, inte! Efter snacket med Danne så stapplade jag iväg mot stationen bara för att se tåget åka mitt under näsan på mig, så att säga, men inte ens det sänkte den positiva känslan i magen. Jag cruisade helt enkelt in på Pressbyrån, btw den på Södertälje C har den absolut goaste personalen, köpte mig en Japp och en Mars och väntade sedan tålmodigt på nästa tåg mot Gnesta.
På tåget, efter att jag lyckligt upptäckt att iPoden levde och satt på Haruka Kanata av Asian Kung-Fu Generation, så kom jag att tänka på hur mycket jag förändrats sedan början av gymnasiet. Ni kanske tycker det är ett långt hopp från Japansk råpunk (Jag snackar Ebba Grön/KSMB fast på japanska!) till min utveckling som person, men så långt är det inte. Jag är en music-addict och mina låtlistor förändras med mig. Haruka Kanata påminde mig om när jag började kolla på anime (tack, Bea) vilket var en av vattenskålarna som utgör den trappa jag är idag. Det gav mig bland annat ytterligare något gemensamt med min favoritkusin Julia (förutom att vi är släkt, våra vackra ögon och att vi är födda samma år) vilket hjälpte mig att lära känna henne bättre vilket, i sin tur, hjälpte mig att växa.
Så, lilla cyberspace, det här har varit en omvälvande dag för mig. På tåget undrade jag om jag har kommit närmare att bli mig själv, eller om jag fortfarande fumlar runt?
Jag hoppas på det första.
Simma lugnt.
